Jag finns numera här

Jag hade en toppendag fram tills för ca 40 minuter sedan. Hade det bäst med storsyster som man träffar allt för sällan och med farsan. Och en rolig och superbäst kaffestund, matätande och biltur med Fröken Bood.

Men nu låser jag bloggen. Yttrandefirhet existerar visst inte i Sverige enligt vissa och jag blir anklagad för saker jag aldrig varken sagt eller gjort. Det är så nu.

Orkar inte berätta om varför så fråga helst inte. Jag tar det när jag känner för det. Likadant med bloggen. Kanske öppnar jag den för alla, kanske stänger jag den. Eller så låter jag det vara så här. Just nu kan alla jag inte tycker om gå och självdö. Det vore bäst så.

(okey, efter att jag duschar och sånt så kanske jag skriver ett till inlägg om hur mycket jag hatar människor. Om jag orkar. det märks)

Over and out (eller fuck off and die)

Den här musikvideon såg jag för typ hundra år sedan. Eller kanske två. Men har i alla fall försökt listat ut vilken den var och hittade den nyss. Hade för mig att det var en hårdare låt. Men där hade jag fel! Älskar låten, älskar videon!

'

Idag är allt grått. Hela jag är grå, förutom strumporna.
Men runt 15.00 tiden hoppas jag att det blir lite ljusare för då blir det bakning av bara fan. Fram tills dess ska jag ligga i soffan och kanske, om jag pallar, ta en runda med träningsskorna.

Tänkt att ha en känsla i kroppen att man har gjort något riktigt jäkla dumt. Som om jag sårat någon riktigt riktigt bad, snott nått värdefullt av nån eller haft sönder nått. Jamen, ni vet. Den där ohyggliga ångesten som kan dyka upp dagen efter? Den där känslan som får en att vilja gå under jord, för att man har gjort fel. Det som är konstigt är att jag inte har gjort ett enda litet fel idag. Inte en grej har jag gjort för att, varken medvetet eller omedvetet, förstört för någon annan. Fast ändå gnager det något fruktansvärt i bröstkorgen, det ligger en klump i magen och jag mår illa varje gång jag tänker på de där 43 minuterna som jag hoppades skulle bli nått bra.

Jag vet inte om de där minuterna var värda att spendera bort än. Jag ska dit "nån gång framöver". Då hoppas jag slipper ha en känsla av att jag snott en bil eller varit den allra värsta heartbreakern ever.

"Vi pusslar ihop dig igen". Det är de bästa orden man kan höra när man just grinat så att ögonen svider och det känns som man har snor i hela ansiktet. För egentligen är det jättelätt. För går jag sönder i tusen bitar så är det väl bara att plocka fram tejpen och börja om från början. Lite skavanker här och där gör inget, det syns i alla fall att jag lever.

(Ja, jag gillar att vara stark och visa att det går att falla tusen meter och slå sönder sig och resa sig upp och borsta bort gruset från knäna. Ibland är jag faktiskt starkast i världen. Så det så.)

Gräsmark-Torsby-Karlstad-Kilåsen-Soffa

Karlstad och Kilåsen var nog favvogrejerna idag. Kilåsen slog nog Karlstad med några få poäng. Skrattet bubblar fortfarande i halsen. Nu befinner jag mig i systerysters soffa, ska strax sova och kliva upp runt 06.30 för att åka in till  Torsby och invänta ett tåg som tar mig till Sunne. Där ska jag vänta en timme på att få gå in på ett möte som förhoppningsvis förändrar en hel del för mig. Kanske är det dags att börja packa ner de få grejer som inte är nedpackade och bege sig mot ett eget och nytt liv. Jag hoppas. Så håll tummar och tår för mig imorn, pls?

Efter mötet hoppas jag att jag får vara glad och ta tåget hem efter en timmes väntan och sedan ja... vänta lite till.

Happy girl, faktiskt!

"Det finns ingen som är nog bra åt dig"
Kanske är det sant, men varför skulle jag då vara nog bra åt någon annan?

Gräsmark är misär. Gräsmark är skog. Gräsmark är mys med morsan. Gräsmark är boven i dramat angående huvudvärken. Gräsmark är som det har varit de senaste åren, inget för mig.

Imorgon blir det intro och info om kursen jag börjar. Sen följer jag med morsan till Karlstad och hänger och tvingar Ida till att dricka coffee med mig. På tisdag åker jag till Sunne i ett par timmar och sen vettefan faktiskt. Eller ja, jag kommer befinna mig i Torsby under dagarna. Ni vet vart ni når mig och ja. Jag är villig och ställer gärna upp på att umgås!

Jag fick träffa hagförspöjkan en sväng! Skrikande, gormande och fulla pöjker. Men jag saknar att hänga med dem, faktiskt. Det där grabbiga, det där.. ja. Grabbiga helt enkelt. Ibland funderar jag på om jag verkligen fick rätt kön vid födseln. Fast, jag är rätt nöjd med att vara girly också.

Jag är egentligen trött som ett as. Men jag skulle helst bara sätt mig i en bil och dra 18,5 mil åt ett annat håll. Åt kanske, vem vet. Rätt håll? Idéen om att vara spontan och riktigt jävla överraskande kan inte släppa mina tankebanor. Det hade varit riktigt roligt med en oplanerad roadtrip med mina två favvojänter.

Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill. Chill, coffee och skitsnack kommer man rätt långt på. För jag trivs. Det gör jag verkligen. Och jag tror jag vill utbilda mig till fritidsledare. För jag älskar kidzen på gårn' och allt som hör till.

Min lördagsnatt fortsätter med ett nattsamtal till fröken Bood (om hon är vid liv), lite Grey's och sedan ska jag jaga efter drömmar tills jag vaknar av mig själv imorgon. Puss!